Hur svårt kan det vara?

Fan, fan, fan. Precis när jag inlett veckan med två lunchträningspass, fått lön som jag skulle kunna lägga på nya kläder och botox för arga-vecket, samt fått en schysst bränna efter en helg med mycket utomhushäng, så måste jag byta fokus. Det hade nu varit ett ypperligt tillfälle att sätta upp mål för hur jag ska bli lite smalare, mer vältränad och allmänt snyggare, men jag måste istället börja rota i meningen med livet.

Min jobbsituation är inte bra alltså. Idag har jag varit nära att börja gråta x antal gånger, varav en av gångerna var i receptionen sekunderna innan jag skulle träffa kund som jag skulle övertyga att öka min arbetsbörda ännu mer. När folk på jobbet rycker i mig skäller jag. Mina teamarbetare vågar inte prata med mig. Och i ett samtal med min chef och företagets vd så började jag skylla min ohållbara situation på dem och passade också på att inkompetensförklara dem. Känner mig som en martyr. Jag har en viktig presentation imorgon, som kunder från Danmark har flugit till Stockholm för att närvara vid, men jag orkar inte ens titta på den ännu mindre förbereda mig. Varje liten uppgift känns som att flytta berg.

Efter utskällning av chef och vd har de uppmärksammat min situation och vill hjälpa mig, men i det här fallet tror jag att jag måste hjälpa mig själv faktiskt. I taxin på väg från kund idag så kom jag på hur. En simpel med svårutförd lösning som kräver en del fundering och omprogrammering. Jag ska göra en prioriteringslista med saker som är viktiga för mig, och nu snackar vi i livet. Genom att vara medveten om prioriteringsordningen så ska jag göra mina val utifrån det.

1. Fritid
2. Jobb

Dessa två delar kan givetvis broderas ut. Men som ett första steg till förändring så ska jag till en början, innan varje beslut om åtagande i jobbet, ställa mig frågan: OM JAG TAR PÅ MIG DET HÄR, GER DET MIG TILLRÄCKLIGT MED FRITID? Om jag felbedömer jobbsituationen ska jag delegera och om jag inte lyckas med det ska jag sänka prestationsribban.

Jag börjar mitt nya liv nu, såhär på en onsdag kväll, med att bestämma mig för att strunta i att förbereda presentationen som jag ska hålla i några timmar imorgon förmiddag. Jag hade tankar om att animera, göra jämförelser och läsa in mig på materialet. Men jag har ett stort underkott av sömn. Förberedelser skulle gå ut över sömnen och jag behöver vara pigg inför imorgon kväll eftersom jag då ska sänka ribban för rapporten som ska skickas på fredag för att istället gå hem i normal tid. Jag tror att jag ska träna. Det låter skönt. Kanske träffa Ken. Jogga runt Årstaviken och träna på utomhusgymmet med Ken får det nog bli. Längtar.

Jag skulle behöva en nära-döden-upplevelse som jag tog mig ur helskinnad men som kunde ge mig insikt om meningen med livet

Jag fick napp på jobb jag sökte närmare mitt eventuellt framtida hus i villaförort. Men maxgränsen för lönen är lägre än vad jag har idag och med tanke på att villorna i förort inte direkt är på rea och min ekonomi är allt annat än stabil så måste jag tacka nej. Det verkar som om man måste ha något typ av personalansvar för att behålla eller få upp lönen. Det är ju personalansvaret jag vill bli av med. Det äter upp mina jobbdagar så att mina övriga arbetsuppgifter äter upp min fritid.

Nej, nu måste jag fortsätta löneslava, rapportläsning står på kvällsschemat.

Nejmen om man skulle ta och byta jobb kanske... men först ska jag droga mig till sömns

Inga problem att gå upp måndag morgon när kroppen väcker mig med månadens suprise. Med molande värk måste jag ändå pallra mig till jobbet (eftersom plötslig mensvärk, vid 33 års ålder, inte är en godtagbar ursäkt för att utebli. Börjar ångra att jag inte förlöst något kräkigt barn, bästa ursäkten ju).

På förmiddagen inser jag att jag måste ha ett obehagligt samtal med anställd (/kompis/träningspartner). Olustkänslan som infinner sig när jag och anställd (/kompis/träningspartner) först ska utföra planerad lunchträning, följt av mysig lunch där jag får info från killarnas omklädningsrum, följt av samtal där anställd (/kompis/träningspartner) med tårar i ögonen blir varse sina tillkortakommanden, följt av att jag tackar ja till anställds (/kompis/träningspartner) födelsedagsfest, är ungefär lika härlig som mensvärken är när jag ska försöka sova.

Resten av jobbveckan bjuder på både dag- och nattpasset. Sociala aktiviteter göre sig icke besvär.

Förövrigt är bloggen ett bra (mycket billigare) alternativ till psykolog

Vi har det för underbart ihop för att jag ska kunna göra slut. Det kan vara vädret, det kan vara så att det är svårt att misslyckas att ha det underbart en härlig sommardag som idag har varit, men jag är kär igen. Jag har fortfarande inte tagit upp varför jag surade hela dagen igår. Men jag har diskret kommit in på ämnet och gett smidiga pikar om hur jag vill ha det.

Igår kväll åkte vi hem till ett par av hans vänner, hängde på deras balkong, drack rödvin, åt massor av godis, tittade på schlagerröstningen och hade det för trevligt för att jag skulle orka bry mig om kvällen innan. Och idag, han får mig att må så bra. Förutom i fredags kväll alltså. Men oftast. Nästa gång samma situation dyker upp ger jag inga hintar utan frågar rakt ut. På ett smidigt sätt så att jag inte blir dryg flickvän. Släpper det här så länge och fortsätter att vara hans girlfriend.

Frukost på Mälarpaviljongen efter en promenad runt Kungsholmen. Om vädret ska fortsätta vara så här underbart så behöver jag ta semester nu.

Vissa tjejer kör ju med sexvägran har jag hört, men det är ju lite som att bestraffa sig själv tycker jag

Ken bestraffades idag med surbehandling. Jag har varit tjurig mot honom nästan hela dagen. Men när vi lämnade guddotter för att möta upp ett par av hans kompisar på Strandbryggan fick jag lov att skärpa mig lite. För min image, om vi nu mot all förmodan skulle fortsätta den här girlfriend/boyfriend-grejen. Halvpackade, cyklandes, på vägen hem blev Ken stoppad av en bekants bekant som hade tänkt på honom för modelljobb, och då slogs jaktinstinkterna på. Jävla modellbrudar ska inte tro att de kan få komma in på mitt territorium.

Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite småtjurig mot honom, kanske dyker ett tillfälle upp att ta upp problemet ändå. Tycker han snart borde märka att något tynger mig. Vi får se om jag gör slut annars. Omoget förhållningssätt kan tyckas, men det har krävt åtskilliga tusenlappars terapi för att komma så här långt. Mina impulser vill bara göra slut direkt för att bli av med problemen, gå vidare och hoppas på bättre lycka någon annanstans.

Och från och med nästa vecka hittar ni mig på happypancake igen

Förutom omatchen i bakteriefloror (som orsakar den här obekväma svampen i underlivet) så har jag hittat en till anledning till att göra slut med Ken.

Kära dagbok, jag tar det från början.

Jag lämnar Ken igår, kär och lycklig. Ken skickar gulliga närapå 'jag älskar dig'-sms. Dagen på jobbet är frid och fröjd. Solen skiner, kompis är hemma från resa och vi har planerat en kväll på Mälarpaviljongen. Jag smiter från jobbet tidigt och drar med mig en gravid jobbarkompis för alkoholfria drinkar på min balkong, i väntan på att mitt Mälarpaviljongsällskap ska anlända. Mälarpaviljongsällskap skickar sms med hint om att hon tar MC och därmed blir alkoholfri. Jag blir besviken. Hon är sen. Jobbarkompis måste efter några timmar vidare till sina kvällsåtagande. Jag ringer Ken och beklagar mig lite. Han grillar med en kompis och de ska ut sen. Jag tycker att han ska föreslå att vi möts upp. Han och kompis ska inte vara nyktra. Jag behöver en backup-plan. Han föreslår inte att vi ska mötas upp. Jag hintar igen, flera gånger hintar jag med lite olika infallsvinklar, men han föreslår inte att vi ska mötas upp. Mälarpaviljongsällskap anländer. Jag dricker bubbel och låtsats att jag har dryckessällskap trots hennes alkoholfria öl. Kvällen är mycket trevlig ändå. Jag visste det tidigare men det slår mig igen hur mycket jag gillar kompis. Vi går vidare till Mälarpaviljongen. Jag testar en alkoholfri drink. Bortkastade pengar. Jag byter till vin. Jag är snygg och min raggningsfaktor för kvällen är mycket hög. Ex skriver och vill mötas upp. Jag svarar inte. Jag skriver en dold hint till Ken och får svar men inte napp. Jag blir på dåligt humör igen. Det börjar regna. Jag ger upp, cyklar hem och är övertygad om att jag måste göra slut med Ken, men medveten om mina anknytningsproblem tänker jag att jag ska vänta med beslutet till morgonen efter. Jag går och lägger mig och straffar Ken genom att inte sms:a honom godnatt och att jag kommit hem samt genom att ligga och smida planer om att höra av mig till gymnasiehångler för dejt och om att gå med i dejtingsida igen.

Idag, dagen efter. Ken är på väg nu. Jag är på skitdåligt humör och funderar fortfarande på att göra slut. Det här kan jag inte stå ut med. Jag är lite rädd för mig själv, för vad som ska hända när Ken kommer. Han ska cykla till mig och har med sig frukost som vi enligt plan ska äta på min balkong innan vi ska cykla vidare till Djurgården. Planen är att vi ska möta upp min kompis och min guddotter som är på besök i Stockholm över helgen. De ser fram emot att träffa Ken, men troligtvis kommer det sluta med att jag åker själv till Djurgården ovh drar en nödlögn om varför Ken inte är med.

Jag behöver återuppta kontakten med psykolog. Själv klarar jag inte av att vara i ett förhållande. Visst gör jag rätt som gör slut? Visst finns det en perfekt människa åt mig därute?

        

WTF

Pendlare är mindre vältränade, väger mer, har högre blodtryck och är mindre fysiskt aktiva.

Villa i förort - score

Jo men jag kan se mig själv promenera från villa till t-bana i förort med en macchiato to go, som boyfriend gått upp lite tidigare för att fixa till mig. Men det förutsätter att boyfriend flyttar in med mig i villan. Inte helt omöjligt. Jag är rätt kär faktisk. Idag är jag extra kär, måste vara förortsluften (eller PMS) (eller macchiaton kanske).

Overpriced innerstadslägenhet - Villa i förort (1-1)

Cykeltur till Årstaviken, promenad med inslag av lätt jogging följt av träning på utegymmet. Kan inte komma ihåg om jag någonsin tidigare varit lycklig i en bänkpress (kan inte komma ihåg om jag någonsin tidigare varit i en bänkpress), men med den här utsikten från bänkpressen är träning lycka.

Overpriced innerstadslägenhet - villa i förort (1-0)

Bortskämd girlfriend tar t-banan till curlande boyfriend i förort. Tänkte det var bra för att testa det pendlarliv som ett boende i förortsvilla skulle innebära. På väg till t-bana inser hon att remsa är slut. När hon ska köpa ny visar det sig att visa-kortet lämnats hemma. Kontanter bär hon inte runt på. Visa-kortet kopplat till tjejreskassan är spärrat (som hon tänker att hon ska använda för absolut sista gången). Stackars bankman kan omöjligt per telefon lösa stressad och dryg (nästan gråtandes) kunds problem. Girlfriend köper SL-biljett via jobbmobil och förbereder sig på skäll från ekonomiavdelningen. 20 minuter efter att hon lämnat kontoret sitter hon 'äntligen' på överfull, varm, illaluktande t-bana, som såklart går mot fel slutstation. Girlfriend ringer till boyfriend för att skälla lite på boyfriends val av boendeort (girlfriend-boyfriend 0-1). Han säger att t-baneupplevelsen är en bra input för planering av flytt till förortsvilla, att trafiken i stan är kaos idag och att han har fullt upp med att förbereda middagen. Väl framme i förort virrar girlfriend bort sig och måste per telefon guidas rätt.

Stackars dryg brud. Men på riktigt, Vanadisplan-Enskede: 52 minuter (och då ligger framtida villa ytterligare ett par stationer bort). Pendling, vid flytt till villa, skulle stjäla 500 minuter av dryg bruds vecka.

på egna ben

Fan. Tjejkompisar, vars reskassa jag ansvarar för, har börjat höra av sig på facebook med frågor angående den resa jag borde ha planerat vid det här laget. Jag skyller lite på medskyldig kompis som skulle ha varit med i reseplaneringen men som har haft fullt upp med att föda barn. Hur som helst ska min reseplanerarkompis och jag ses på söndag för att boka allt, vilket innebär att jag från måndag förlorar min livlina och i fortsättningen måste klara mig på min lön. Det är inte direkt en slump att bokningen sker ett par dagar efter lön, det är tyvärr fortfarande en del hål i reskassan som måste fyllas. Husköp får vänta lite.

Luktar det mögel?

Källare med behov av renovering, är det samma som möglig källare? Hustankarna har återkommit. Det kan ha varit att jag och Ken i samma sekund skickade ett 'jag saknar dig' meddelande idag, vilket därmed triggade reptilhjärnan att sända ut Nesting-signaler. Eller så är det bara pms:en. 

Är det tecken? Det är fan jobbigt att ha svamp.

Jag misstänker att jag börjar få svamp i underlivet igen. Jag har hört talas om att vissa personer inte passar varandra, rent sexuellt, därför odlas svamp i kvinnans underliv. Om det är så att Ken och jag inte passar sexuellt så vet jag inte om det finns så mycket att bygga på. Om det är något vi har så är det bra sex. Jag har aldrig haft svamp innan Ken.

Igår kväll gick jag förbi gymnasiehånglet. Jag pratade i telefon med Ken och låtsades som om jag var för inne i samtalet för att se honom. Han såg mig inte, eller så låtsades han vara för inne i samtalet för att se mig. Han såg ut att ha ett intressant samtal. Vi nästan snuddade varandra. Och han var snygg. Väldigt mycket min stil. Pojkig, lite spinkig, poppig och lite omoget krånglig - min comfort zone.

Sallad och vatten? Som att leva på bröd och vatten ungefär.

Jo, men det kan ju tyckas lite dåligt att jag inte lyckas hålla mig borta från alkoholen i ens en vecka.  Men det var sol, det var vän jag inte sett på länge och det var sallad istället för den förbaskat väldoftande hamburgaren med pommes frites på Gården. Någon måtta får det vara

Och 5 nyktra dagar, inklusive en fredag och en lördag, är väl inte så dåligt ändå. Jag tillhör (den här veckan) fortfarande top 50% av den kvinnliga befolkningen i alla fall.

Och dopvattnet kom från Öland

Idag har jag blivit utvald av Google att informera folket om Estellebakelsen på NK. Förutom mitt bidrag till det kungliga dopet så har det varit fullt fokus på mina arbetsuppgifter idag (jag hade ju förberett dop-uppgifterna i lördags så de rullade på av sig själv). Arbetskollegan bredvid mig har dock lagt arbetsuppgifterna åt sidan idag för att följa hela dopet. Jag funderar på om jag ska delegera lite fler arbetsuppgifter till henne. Alltså inte kungliga-dop-uppgifter (för om hon förklarat det hela rätt så gick det bra, Estelle är döpt, och det hela är överstökat). Jag har en hel del hon skulle kunna ta tag i imorgon, när livet går vidare igen.

NK, jag tänkte lite såhär: jag är lite mer lättköpt än mode- och sminkbloggare, men kanske att jag skulle kunna få testa denna delikatess till fikat på jobbet imorgon? Jag återkommer med adress till budfirman. Mina teammedlemmar skulle säkert också uppskatta en bit (får dem kanske att förlåta den torftiga löneförhöjning jag gav dem i år).    

Och så tog jag en 3 km omväg från jobbet

Jag är pepp igen. Långledighetens alkoholavvänjning, långpromenader och massor av sömn har haft positiv effekt på träningsmotivationen. Jag tecknade därför ett nytt träningskort på gymmet vid jobbet idag och bestämde mig för att också teckna ett SATS-kort (när jag får lön igen). Om jag nu ska fortsätta den här präktiga tillvaron så ser jag SATS som en ny plats för möte av vänner. Planen är att jag ska ha stående träningstider med olika vänner, snacka lite i bastun och ibland äta middag efter. Genialiskt.

Idag på lunchen invigde jag jobbträningskortet genom en träningssession med välutrustade killen. Jag placerade mig ännu igen framför honom, för att strategiskt kunna trycka upp rumpan i hans riktning vid den sexiga ormålarövningen. Tyvärr råkade jag se en skymt av mig själv i spegeln när jag ålade fram och tillbaka och insåg att känslan är mer sexig än resultatet. Han verkade dock mer fokuserad på min rumpa än på mina ålningsresultat, för när jag vid stretchen smet lite tidigare tyckte jag att han inte kunde slita blicken från den. Tyckte jag alltså.

Jag ger mig själv och Kens mamma godkänt; maten var bra, jag var trevlig och jag hade på mig svärmorsdrömblus och hon bar kolla-på-fräscha-svärmor-blus. Vi hade ganska lika kläder faktiskt.

Ett av mina inlägg har försvunnit ut i cyberspace. Det var från igår morse. Jag skröt om hur duktig jag var och hur härligt liv jag levde.

Efter en helt nykter helg så vaknade jag upp fräsch, gjorde en smoothie, tog en promenad och körde långfrukost på en blommig balkong. Det kändes nästan värt. Eller jag var så nöjd att jag ställde in villavisningarna i förort, livet på balkongen kändes fulländat och jag kunde inte se hur det skulle kunna bli bättre i en förortsvilla.

Jag var dock orolig att präktigheten skulle slå tillbaka, kanske på kvällen under middagen hos Kens mamma. Att jag skulle misstolka hennes signaler, om att hon var trött och tyckte det var dags för oss att åka hem, som att hon var trött och därför behövde hjälp med värdinnerollen (fylla på vin i glasen). Men inget vin serverades och jag snörade på mig skorna i god tid. Möjligtvis lite för tidigt för den sista timmens konversation hölls i hallen.

Ja så bra hade jag det igår.

Alltså, jag såg flera whiskeyflaskor i skåpet och anade en vinflaska i kylen

Det där med fyllevarning på mig i kombo med middag hos Kens mamma löste sig bra. Innan maten frågar hon vad vi vill dricka, innan jag hinner svara fortsätter hon: alltså här serveras inte alkohol.

Jag har i alla fall planterat 24 blommor och därmed bevisat att jag skulle klara av att ta hand om en villa

De positiva bieffekterna av träning var inte långvariga, jag kände för att vara nyttig i ungefär 1 timme efter mördarpromenaden.

På agendan i kväll stod plantering av balkongblommor. Ken påstod att blomplanteringen skulle vara ett bra alternativ till utgång för mig. Vad han inte förstod är till vilken utsträckning sol på balkong framkallar rosévinscravings hos mig. De vaniljhjärtan jag fick som substitut till rosé, i anslutning till kaffepausen, hade ingen vidare tillfredsställande effekt. Balkonglådorna är nu fixade, Ken tittar på fotboll, jag glor på datorn och det är ett jävla snack från Ken om hur skönt det ska bli för oss att fräscha gå upp tidigt imorgon. Jag vet inte vem han försöker övertyga. Det här nyktra livet är kanske härligt i teorin, men i praktiken är jag rätt säker på att mitt liv skulle bli mer maxat om vi tog en promenad till Orangeriet för att avnjuta minglet, ruset och en vinglig promenad hem, följt av fyllesex.

Gud hjälp mig, mitt liv är för jäkla boring.

Eller är det en reaktion på gårdagens smågodisdiet

Det som andra pratar om har hänt mig. Efter en ny mördar-promenad-runda är jag inte alls sugen på att belöna mig med en Estelle-bakelse, jag känner mig fräsch och vill äta fräscht.

Hemmagjorda hamburgare och smoothie.

Ibland fäller jag ändå en tacksamhetens tår för de kungliga samlagen

Jag är inte direkt någon förespråkare av monarkin, men om det ska till en prinsessunge för att NK ska skaka fram den här bakelsen så är jag den första att välkomna den framtida tronarvingen.


Sockerkaksbotten, vaniljkräm, grädde, hallonmousse, färska hallon med rosa marsipan toppad av maräng, citronmeliss och choklad. På riktigt?

Idag är det jag som tar cykeln till NK.

Jag vill prata om prostitution, droger, La Camilla och Kungen

Min hjärna är understimulerad. Fotmassage i all ära, men efter att Ken och jag tittat på Min Sanning (favvoprogrammet just nu), där Alexander Bard var gäst, så hjälper det inte att Ken (med bäbisröst och förvrängt ansiktsuttryck) frågar om jag är vaken, om jag har det bra och om fotmassagen var skön. Ge mig lite diskussion, tack!

Orka

Och de andra uppfostringskadade som försöker låtsas att de håller med mig om att det är härligt att fullt frisk inte lämna sängen på hela dagen när solen skiner.  

- Ja, jag har sett att solen skiner. 
- Ja, det är härligt med en ledig dag. 
- Jo, jag har gjort något, jag har tittat på en bra film. 
- Nej, jag har inte hunnit med något annat på hela dagen. 
- Nej, jag har inte ens varit ute på balkongen. 
- Jo, jag har fått frisk luft, jag har balkongdörren på glänt. 
- Ja, jag har ätit, godis. 
- Jo, jag tycker faktiskt att det passar alldeles utmärkt att titta på film när solen skiner, den blir lite mer lagom spännande då.

Om det ringer igen svarar jag inte. 

Uppfostringskadad

Jag har en osedd film från igår som jag vill se, och smågodis kvar, men får dåligt samvete av att ligga med datorn i sängen när solen tränger igenom vad jag hoppades på var regnmoln. Mina värkande ben från gårdagens mördarpromenad dövar samvetet lite. Det är nog inte bra för benen att belastas idag.

Fan för alla vuxna människor i min barndom som kopplat sol i kombo med mysig inneaktivietet till stress och dåligt samvete. 

Tror ni att grannarna i förort blir irriterade om jag spelar lite Björnstam på högsta volym medan jag påtar i rabatterna?

På söndag ska jag titta på hus i förort.

Tanken började tidigt i höstas med besöken hos Ken och promenader i förortsområdet. Idén om att singel köpa ett litet hus kändes häftig och empowering. Sen satte 'projekt - byta toalettsits i innerstadsetta' igång och jag insåg att byta en toalettsits är skitjobbigt. Jag kom fram till att hålla efter ett hus (utan pengar att ta hjälp) måste vara ännu jobbigare. Sen dess har tanken på hus varit nerlagd.

Men förra söndagen, när Ken tog med sig fönserputsredskap och verktyg för att fixa min balkongtröskel, och solen sken och vi hade hög musik på och han tvättade fönster, slipade och oljade min tröskel, och jag hjälpte till med puts av köksfönstret samt pausfikafix, då kändes inte husarbete så skitjobbigt faktiskt. Och trots att jag nästan alltid är singel (in heart) så har jag alltid någon man eller ex i mitt liv som hjälper mig när jag behöver. Och jag har en kreativ och praktisk ådra som instängd i en etta inte riktigt får den inspiration den behöver.   

I veckan hittade jag ett jobb i förort som jag funderar på att söka, och helt plötsligt så pekar alla argument på att jag ska köpa ett hus. Villalivet i förort skulle ge mig lugn och harmoni, det skulle rimma väl med mitt nya liv där jag ska dra ner på AW och alkohol och min adhd skulle må bra av alla projekt livet i villa kräver. Om jag får innerstadsabstinens så kan jag stilla den efter 15 minuter med t-bana.

Finansieringen av villa kan bli ett problem, den kostar inte mycket mer än vad jag skulle få för min fina innerstadsetta, men om jag har förstått det rätt så tillkommer en massa kostnader vid boende i villa. En flaska fönsterputs, slippapper och träolja är en piss i havet jämfört med vad en ny varmvattensberedare eller värmepanna kostar (varför kör alla alltid med det exemplet? är det det värsta? bara så att jag vet när jag lägger min villabudget). Men jag tänker mig att jag skulle bli lite duktigare på matlåda om jag bodde i hus och på att laga mat överhuvudtaget. Och så kommer jag ju dra ner min alkoholkonsumtion. Jag tror att det kan lösa saken. 

Kanske inte zombies och jogging, men galen promenad med boyfriend flåsandes i nacken

Lite jobbigt, men Stockholm är så vackert att jag blev tårögd av att promenera runt i allt fint (det kan dock vara pms:en som spökar igen). Men det bästa är ändå belöningen.

Kanske ska försöka mig på en joggingtur ändå, kan ju bli riktigt spännande

Boyfriend trouble eller bara kronisk pms?

Och i morse när han skulle gå och köpa juice så tror han att han hittat ett bra alternativ när mitt mycket specifika önskemål om Tropicanas blodapelsinjuice i plastflaska är slut. Och gröna bananer? På riktigt; jag orkar inte!!!

Sikta mot toppen annars kan det sluta med att du lämnar din man på äldreboende för sexberoende

Det är härligt att gå på konsert, värsta kicken. Varje gång. Det spelar ingen roll om det regnar lite. Men när jag och 9 år äldre kollega tränger oss fram till kidsen nästan längst fram vid scen och hoppar och sjunger med som om vi skulle vara 16 igen, så föredrar jag att boyfriend inte står bakom mig och i mitt öra, på bäbisspråk, frågar om jag tycker att konserten är bra och om jag har kul.

Det måste vara på liv och död, Det måste kännas i ditt hjärta på riktigt För om jag tar i för löst, har jag förlorat allt i morgon bitti

Du vet att du har alkoholproblem när...

...du barskrapad kollar på kontoutdrag från NY-resan för att se var pengarna tog vägen, och hajar uppstressat till när du ser ett köp på 250 kr som du först tror är för ett par örhängen. Och när du inser att det är för två spontanglas vin, sådär någon gång efter lunch, genast blir lugn/lättad igen.

Eller som hans chef, betyder det att jag måste initiera ett hejdåjippo och hålla ett falskt tal?

Och så har en anställd sagt upp sig. Det var väl för väl. Han är ganska duktig men krånglig och jag bad senast i fredags till Gud om att detta skulle ske.

Inte värre än lite prostitution va?

EX har valt ut lite kläder som han vill ge mig (EX är kläddesigner). Jag behöver kläder. Jag behöver kläder som är gratis (eftersom jag som känt inte har några pengar). Jag behöver kläder som någon med bra smak valt ut och levererar till mig (eftersom jag jobbar jämt och inte har tid för shopping).

Därför är det väl inte så konstigt att jag funderar på att godta EXs förslag om att vi ska grilla och dricka vin på min balkong i helgen. Bra tillfälle för överlämnandet av kläder. Jag borde ju kunna berätta för EX som det är - att jag dejtar någon. Jag borde ju kunna berätta för boyfriend som det är - att jag ska träffa kompis som har varit ett ex. Inga konstigheter. Eller ska jag vänta lite med berättandet? Det kan låta krångligare än vad det är. Och EX är lite känslig för info om nya killar. Och boyfriends brukar ju generellt vara lite känsliga för ex.

Lyxhustru - som att vara mammaledig men med pengar och utan barn

Nattskiftet har börjat. Århundradets värsta projekt är en lång svart tunnel utan slut och ljus. Jag behöver uppåtchack för att överleva till imorgon, i brist på riktigt knark överdoserar jag socker i form av Twix, chokladbollar, godis, bullar och frukt.


Medan jag väntar på att långsam projektmedlem ska göra sitt, så att jag kan komma vidare, funderar jag på vad jag skulle göra om jag inte satt här. Eller vad jag ska göra med mitt liv punkt slut. Lyxhustru känns väldigt lockande.

Tyck bara lite synd om mig

Jag är trött på att:

1. aldrig ha pengar
2. alltid jobba
3. inte ha ett liv

En månad utan lön
På morgonen den 4/5 har jag 500kr kvar av lön, på förmiddagen den 4/5 köper jag två konsertbiljetter, på eftermiddagen den 4/5 inkasserar jag skuld på 1000kr, på kvällen den 4/5 firar jag (med restaurangbesök och några glas vin) inkasserad skuld och ignorerar 21 dagar kvar till nästa lön.

På morgonen den 5/5 har jag ungefär ingenting kvar på kontot, på eftermiddagen den 5/5 lämnar jag tillbaka byxor för 500 kr och på kvällen den 5/5 hamnar jag på Kåken (utestället alltså).

Den 6/5 kommer jag på att jag har en fond som är kopplat till bonuspoängen (bonus för att jag att jag använder kreditkort), där finns ca 1000 kronor att hämta (min absolut sista källa till besparingar).

Jag lyckas tack vare jobb (som betalar middag vid övertid, fest och taxi vid behov samt inte ger mig tid för shopping) och boyfriend (och ex boyfriend) klara mig utan pengar väldigt länge.

15/5 hittar jag en obetald, försenad, sjuk- och olycksfallsförsäkring på 1560 kr

Saldo på konto: 1400 kr
Dagar kvar till lön: 10
Sjuk- och olycksfallsförsäkrad: Nej

En jobbdag (idag)
Går till jobbet 8.30, kommer hem från jobbet 19.30, går tillbaka till jobbet 21.30, kommer hem från jobbet igen klockan 00.30 och förbereder mig för att imorgon gå till jobbet klockan 06.30

Inget liv (förutom det tragiska ovan)
Det mest spännande i mitt liv nu är att bege mig in i fylledimman och se vilka äventyr berusningen och tillhörande omdömeslöshet tar mig med på. Som sagt utan pengar kommer man inte direkt till Toscana.

Och pastan to die for

Om jag hade haft ett plussaldo på kontot skulle jag åka till Toscana på onsdag, för en långhelg boendes på vingård. Känner att det är vad jag behöver just nu, kanske miljön mer än vinet då. Istället får det bli Gröna kortet och Maskinen på Grönan. Om det är fint väder kan jag cykla dit genom stan, det är ju ganska mysigt. Men det är ju inte Toscana direkt.

Döden känns inte lika lockande idag

Bakfyllan har lämnat min kropp.

Boyfriend anlände igår kittad med fönsterputsgrejer och verktygslåda och har idag putsat mina fönster och oljat min balkongtröskel. Han är på ett mission; att förvandla min knarkarkvart till den underbara lägenhet jag flyttade in i en gång i tiden.

Nu har han somnat på min balkong och jag sitter i underkläder i solen och har nog ett ok liv ändå (så länge jag förtränger att jag ska till jobbet imorgon och måste se jobbarkompisar från i fredags i ögonen och förtränger att jag har en kundpresentation imorgon som jag skulle ha förberett igår).

Men idag är en klar förbättring från igår. Jag kanske skulle ta och låna pengar från tjejreskassan nästa helg för att köpa blommor till balkonglådorna.

Ekonomisk status: fortfarande pank men en positiv överraskning från i fredags är att jag lyckades med en helkväll utan att ta upp plånboken.

Vad gör 13% av den kvinnliga befolkningen i Sverige med sina liv? Är de gravida? Och 1-4 glas, är inte det lite väl präktigt? 37% av alla kvinnor kan väl knappast amma.

Jo, jo, men den här månaden var jag ju i NY.

Tycker att jag vanligtvis borde ligga på stapeln till vänster (11-18).
Hur som helst så är jag ju inte värst (eller bäst) i Sverige

Psykologen - vill du ta emot mig nu då?

Och så kom jag på varför jag började blogga, för att alla kompisar är trötta på att höra på mitt bakisångestältande och för att psykologen inte tyckte att hon längre kunde ta betalt för att lyssna på det. Så bloggen, jag är ledsen, här kommer det.

Jag vet inte vad jag har mest ångest för idag. Kandidater:

• Att jag typ hade utvecklingssamtal på fyllan med mina anställda
• Att jag kom på att jag nykter knappt har hunnit fråga de anställda hur de mår på flera veckor
• Att jag kan ha varit fullast på jobbfesten
• Att ex kom till jobbfesten och jag tvingade alla kollegor att inte nämna min nuvarande boyfriend för honom, samt tränade dem i att inte säga fel namn (de är lätt att blanda ihop, jag gör det hela tiden)
• Att jag drog vidare till Stureplan trots att jag högt på kontoret tidigare under dagen försäkrat alla om att jag skulle dricka inget, eller högst två, glas vin
• Att jag på utestället vid ett tillfälle sågs med ett glas vin i vänsterhanden och ett glas champagne i högerhanden
• Att jag inte fått nog när Stureplansställe stängde utan fick lov att dra vidare på efterfest
• Att jag skällde på efterfestvärdinnans kompis för att han hade äckligt backslick och för att han umgås med kungen
• Att jag dissade efterfestens bartender och kallade honom B-bartender för att han jobbar på ocoola barer
• Att jag kommer ihåg de två punkterna ovan och ungefär inget annat av det som bajsades ur min mun under kvällen
• Att jag propsade på att promenera hem, men inte fick kroppen att samarbeta (istället sågs jag, som en fjortis, 'vila' i ett antal trappuppgångar på vägen hem medan ex försökte övertala mig om att ta taxi)
• Att jag vaknade upp med ex i sängen (med trosor på - tack GUD för den räddningen)
• Att jag inför ex fick lov att låtsas gå till jobbet för att han skulle avlägsna sig från min lägenhet
• Att jag under gårdagskvällen inte svarat på boyfriends sms
• Att det luktar ex i mina lakan
• Att jag måste boka tvättid för att tvätta lakan och ha en legitim anledning för att byta lakan såhär två dagar efter att boyfriend senast såg mig byta lakan
• Att jag inte vet när boyfriend kommer på besök och jag är livrädd att det ska knacka på dörren
• Att jag fortfarande ignorerar att jag har tvättid
• Att jag borde luskamma lägenheten efter eventuella spår av ex
• Att jag sitter framför datorn trots att jag borde göra allt det där ovan
• Att jag igår sagt till jobbets datakille att han måste pausa uppdateringen av servern fr.o.m. klockan 11.30 idag eftersom jag behöver jobba
• För att jag sitter inloggad på jobbservern och sparar en power point presentation ungefär en gång i halvtimmen för att visa på aktivitet
• Att jag bokat ett body pump pass klockan 10.30 i morse (därav löftet om en nykter gårdagskväll)
• Att jag fått i mig exakt dubbelt så många kalorier än planerat igår
• Att jag trots ovan bestämmer mig för att köpa en vaniljbulle till frukost

Eller jag stryker de tre sista som kandidater, känns som en piss i havet just nu.

Tallriksmodellen

Jo, men det känns ju som att jag fick med hela kostcirkeln igår.

Dag 6 - inte riktigt enligt plan

Vad hände igår?

Vad gör ex i min säng?

När kommer boyfriend?

Varför köpte jag inte upp en till cola? Jag skulle kunna dö för en cola nu.

Och snart väntar tennis

Prövning - dag 4: halvdag på workshop med orörd (av mig) kanellängd, cola och godisskål framför näsan (i 4 timmar!)

Och snart väntar tennis.

Mvh/ Fröken duktig (som också planerar att vara nykter på jobbets grillfest imorgon)